I flera år har Sovjet Unionen och USA tävlat om vem som först skickar ut en människa till månen. År 1957 skickade sovjet ut hunden Lajka till rymden. Lajka dog under flyg resan till rymden på grund av syrebrist. Fast efter ett tag bestämde Sovjet till att skicka utt tre tuffa och vältränade män som hette: Neil Armstrong, Edvin Aldrin och Michael Collins. Det var bestämt att Aldrin skulle vara den första människan som sätter sin fot på månen. Men i sista minuten ändrade dem det till Armstrong. Men Aldrin fick följa med i Månlanadren.
Efter flera års förberedelser var det till slut dags att flyga (åka) till månen. Innan de gick in i flyget Apollo 11 fick de sätta på sig rymddräkter som vägde över 150 kg var. Dräkterna var handgjorda och bestod av åtta lager, olika material. Dräkterna var som ett skydd. Den skulle skydda mot extrem kyla och extrem hetta. Dräkterna skulle också skydda mot små meteoriter.
Hur kunde astronauterna röra sig? Jo det berodde på viktlösheten. Viktlöshet betyder att när man är på väg ut ur rymden fungerar inte tyngdlagen och de kunde sväva fritt omkring inne i Apollo. Efter att ha flugit tio varv runt månen så gick Armstrong och Aldrin till slut in i månlandaren som de hade döpt till Örnen. Fast Michael Collins fick stanna kvar i moderskeppet för att hålla ställningarna. Månlandaren (Örnen) landade den 20 juli 1969.
Innan Armstrong satte sin fot på månen hade han lossat en filmkamera och placerat den precis framför sig själv. När han tog det första och magiska steget på månen så hade han sagt de kända orden:
- Det är ett litet steg för människan men ett jätte kliv för mänskligheten.
Efter att ha tagit flera steg på månen förstod dem hur mjuk månytan var. Om man bara tog ett litet steg blev det ett fotspår på månytan. Armstrong och Aldrin satte igång med sina uppgifter. Armstrong samlade jordprover och stenar, och under tiden gjorde Aldrin olika tester.
Efter ett par timmar var det dags att åka tillbaka till jorden. Resan hem gick absolut utan problem. Armstron, Aldrin och Michael landade i stilla havet med hjälp av tre stora fallskärmar. När de landade i Stilla havet väntade ett fartyg på dem två mil längre bort.
När de var hemma fick de sättas i Karantän. Det betyder att de isolerades i en viss tid eftersom man inte visste om de hade sjukdomar med dig efter månen. Efter 18 dagar fick de träffa sina familjer. När man frågade om de ville återvända tillbaka till månen svarade de tveklöst ja.
Frågan är skulle du våga?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar